Solidaritet, inte kriminalisering

(Scroll down for english version)

Med denna text vill vi tydliggöra vår ståndpunkt och våra tankar när det kommer till sexarbete. Det är tydligt för oss att den utomparlamentariska miljön inte är överens om politiska ståndpunkter som vi trodde var en självklarhet för en autonom och anti-auktoritär vänster, nämligen att stötta förtryckta grupper och vara kritiska mot staten. Ett flertal texter från olika grupper har publicerats med i huvudsak genomgående enade ställningstaganden, nämligen att den svenska statens sexköpslag är något värt att bevara och värna om, samt att vara emot densamma är en liberal position som i förlängningen bidrar till att normalisera ett prekärt yrke. Synen på sexarbete är definierande i den svenska autonoma miljön, där många vägrar att diskutera eller ta in och lyssna på andra perspektiv än sina egna. “Diskussionen” kring sexarbete initierades på ett icke konstruktivt sätt för några år sedan (2020-2021). Det saknades argument och diskussion baserat på en tydlig analys, utan bestod av dogmatiska ståndpunkter, anklagelser, och en “med eller emot oss” retorik. 

Med anledning av att debatten återigen blossade upp vid 1 maj 2025 i Malmö är detta vårt sätt att vädra andra tankar och skapa en politisk diskussion kring frågan om sexarbete. Vi är emot kriminalisering, vi står i solidaritet med sexarbetare!

Den svenska lagen och dess materiella konsekvenser för sexarbetare

Den svenska sexköpslagen kriminaliserar klienten (sexköparen), inte sexarbetaren. Skadorna av kriminalisering är dock konstanta, och i detta fall drabbas främst sexarbetaren. Under sådan kriminalisering är det fortfarande sexarbetarna som övervakas, fängslas, deporteras, förlorar inkomst, bostad och sociala nätverk. Dessutom tvingas många gå under jorden, vilket skapar en farlig arbetsmiljö. Kriminalisering av klienter innebär mer polisiär närvaro på gatorna och mer kontroll av sexarbetare, vilket är särskilt problematiskt för rasifierade och/eller papperslösa personer. Även möjligheten till boende blir ett problem, och partners och barn till sexarbetare drabbas också av kriminaliseringens skador. Hyresvärdar som hyr ut till sexarbetare riskerar åtal, vilket innebär att de tenderar att inte göra det, eller vräker dem för att undvika konsekvenser. Att arbeta ensam är osäkert, medan att arbeta kollektivt definieras som en bordell och innebär en risk att bli åtalad. Klienter är medvetna om detta och har i många fall använt det för att hota sexarbetare med att ringa polisen om de inte accepterar deras villkor. År 2018 publicerade Platt m.fl. en metastudie baserad på 40 kvantitativa och 94 kvalitativa studier om konsekvenserna av kriminalisering relaterat till sexarbete. De drog slutsatsen att lagar relaterade till sexarbete, inklusive kriminalisering av sexköp, är kopplade till omfattande skador för sexarbetare. Dessa skador inkluderar ökad risk för sexuellt och fysiskt våld, ökad risk för HIV-infektioner, förvärrad marginalisering, och störda arbetsmiljöer, stödnätverk, säkerhets- och riskreduceringsstrategier, samt tillgång till hälsovård. Kriminalisering skapar en skadlig och farlig arbetsmiljö!

Kriminalisering, straffande politik, högerextrema agendor

Feminism som kräver lagreformer och hårdare straff som en lösning på sexuellt våld och könsbaserad ojämlikhet har kommit att kallas fängelsefeminsm [carceral feminism]. Fängelsefeminism har sin bakgrund i kravet på straffrättsliga lösningar i kampen mot sexarbete och människohandel. Idén är att uppnå könsrättvisa genom ett lag-och-ordning-paradigm som upprätthålls, kontrolleras och övervakas av staten. Fängelsefeminism är den motsägelsefulla strävan att driva en feministisk agenda genom ett maskulint och våldsamt straffrättsligt system, att rama in strukturella problem i individualistiska termer, och att förstå politiska frågor som lösbara inom det straffrättsliga området och under statens styrning. Kriminalisering och straffande agendor är inte medel för att lindra social skada, utan snarare för att förvärra den, och har faktiskt misslyckats med att uppfylla feministiska mål, såsom att förebygga, minska eller stoppa misshandel av kvinnor. Fängelsefeminism uttrycker en överdriven tro på vad straffrätten kan åstadkomma. Genom att placera förtroende hos det borgerliga rättssystemet för att lösa strukturella problem neutraliserar eller motarbetar det andra former av kamp mot socialt lidande och orättvisor. Fängelsefeminism stärker i praktiken den straffande sidan av staten, istället för att förneka statens lagar och kämpa för icke-skadliga alternativ. Idén om kriminaliserande lösningar på människohandel och sexarbete har varit en förevändning för att öka straff och gränskontroller. Med andra ord legitimerar fängelsefeminism inte bara en högerextrem agenda, utan främjar den. Autonoma grupper och individer som stödjer kriminaliserande lösningar utgör en paradox!

Inte ert räddningsprojekt

Korståget mot sexarbete och sexarbetare bär tydliga drag av white saviorism-syndrom. Som en del av en hegemonisk vit privilegierad agenda har liberala feminister illusionen av att de måste rädda världens “otursdrabbade”, såsom sexarbetare. Det är bara det att de som ska räddas sällan har bett om det, och att räddningsprojekten troligen kommer att förvärra deras situation. År 2025 publicerade Chanelle Gallant och Elene Lam boken “Not your rescue project: migrant sex workers fighting for justice”. Här beskriver de hur: 

“Västerländska regeringar, polisen, migrationskontrollen, antitraffickingorganisationer, media och stora företag framställer migranter som sexarbetar som sexhandelsoffer eller ‘moderna slavar’ – och sig själva som deras räddare.” 

Detta suddar ut var den verkliga faran för sexarbetare kommer ifrån – från statligt våld och social och ekonomisk orättvisa. Detta är vad denna del av radikala vänstern, fängelsefeminister, allierar sig med – polisen, migrationskontrollen och högerextrema agendor. Sexarbetare framställs som hjälplösa offer, ofta från den globala södern, som utan egen handlingskraft väntar på att bli räddade. Gallant och Lam visar hur dessa “räddningsinsatser” har ökat sårbarheten för diskriminering, misshandel och våld, från poliser, gränsvakter, partners, kunder, chefer och så vidare, samtidigt som sexarbetarnas kontroll över sina egna liv minskar. I Sverige kan vi se samma mönster av skador, som nämnts ovan. White saviourism-syndrom stärker konservativa lag-och-ordning-agendor!

Vi tror på sexarbetares självbestämmande, vi tror på solidaritet. Sexarbetare är individer med materiella behov (betala hyra, räkningar, köpa mat etc.). Pengarna som kommer från sexköpare representerar den nödvändiga resursen för överlevnad. Att minska möjligheten till inkomst ökar sexarbetarnas sårbarhet. Det följer att sexarbetare tvingas ta större risker för att kunna tjäna tillräckligt för att klara sig. Sexarbetare behöver solidaritet, inte räddning!

Vår ståndpunkt

Den svenska autonoma vänsterns korståg mot sexarbete är reaktionärt, högerdrivet och skadligt. Korståget bygger på konservativ lag-och-ordning-politik och är präglat av ett liberalt vitt feministiskt saviourism-etos. Vi motsätter oss detta.

Vi är emot utnyttjande av alla individer. Vi är emot att människors kroppar skadas. Vi är emot kapitalismen och staten som tvingar oss att sälja våra kroppar, tjänster och tid. Vi är emot staten och emot kriminalisering, vi är emot den statligt påtvingade så kallade svenska modellen. Vi är emot allt arbete och att människor måste sälja sin arbetskraft för att förtjäna sitt uppehälle. Men i denna skitiga sårbara position som sexarbetare ofta befinner sig i, drar vi inte tillbaka vår solidaritet baserat på godtyckliga definitioner av vad som ska betraktas som arbete eller inte arbete och anropar staten och rättssystemet för att lösa situationen. Vi kämpar mot människors exploatering av andra människor. Det är inte en motsättning till vår kompromisslösa solidaritet med sexarbetare som kämpar mot kriminalisering, våld och för säkrare arbetsförhållanden.

Vi står i solidaritet med sexarbetare!


Solidarity, not criminalization

With this text, we want to clarify our position and thoughts regarding sex work. It is clear to us that the extra-parliamentary environment is not in agreement on political positions that we thought were self-evident for the autonomous and anti-authoritarian left, such as supporting oppressed groups and being critical of the state. Numerous texts from various groups have been published with consistently unified positions, namely that the Swedish state’s sex purchase law is something to preserve and protect, and that being against it is a liberal stance that ultimately contributes to normalizing a precarious profession. The view on sex work is defining in the Swedish autonomous environment, and many refuse to discuss or listen to perspectives other than their own. The “discussion” about sex work was initiated in a non-constructive manner a few years ago (2020-2021). There was a lack of arguments and discussion based on clear analysis; instead, it consisted of dogmatic positions, accusations, and a “with us or against us” rhetoric.

In light of the debate flaring up again on May 1, 2025, in Malmö, this is our way of airing other thoughts and creating a political debate on the issue of sex work. We are against criminalization; we stand in solidarity with sex workers!

The Swedish law and its material consequences for sex workers

The swedish sex work law criminalizes the client (sex-buyer), not the sex worker. However, the harms of criminalization are a constant, and in this case it predominantly impacts the sex worker. Under such criminalization it is still the sex-workers who are surveilled, incarcerated, deported, losing income, housing and support network, and it creates a dangerous working situation by being forced into hiding. Criminalizing the clients means having more police presence in the streets and more control over sex workers, which is particularly problematic for racialised or undocumented people. Housing becomes a problem, and partners and children of sex workers are as well facing the harms of criminalization. Landlords risk getting prosecuted if they rent to sex workers, which means that they tend not to do it or evict them to prevent repercussions. Working alone is unsafe. Working collectively will be defined as a brothel and is a means to get prosecuted. Clients are aware of this and in many cases they have used this to threaten sex workers to call the police if they were not accepting their terms.  In 2018, Platt et al. published a meta-study based on 40 quantitative and 94 qualitative studies of the consequences of criminalization related to sex work. They concluded that sex work–related laws, including the criminalization of sex purchase, are linked to extensive harm to sex workers. These are harms such as increased risk of sexual and physical violence, increased risk of infections with HIV, exacerbated marginalization, and disrupted work environment, support networks, safety and risk reduction strategies, as well as access to health service. Criminalization creates a harmful and dangerous working situation! 

Crimininalization, punitive politics, right wing agendas

Feminism that calls for law reforms and harsher punishment as a solution to sexual violence and gender inequality has come to be called carceral feminism. Carceral feminism has a background in the demand for criminal law solution in campaigns against sex-work and trafficking. The idea is to achieve gender justice through a law-and-order paradigm enforced, controlled, and supervised by the state. Carceral feminism is the contradictory effort of forwarding a feminist agenda through a masculine and violent criminal legal system, of framing structural problems in individualistic terms, and of understanding political questions as solvable within the legal punitive realm and under the governance of the state. Criminalization and punitive agendas are not means to alleviate social harm, but rather to exacerbate them, and has indeed failed to meet feminist goals, such as preventing, reducing, or ending abuse of women.

Carceral feminism expresses an overly strong belief in what criminal law can accomplish. By placing faith in the legal bourgeois system to solve structural problems it neutralizes or resists other forms of struggles against social suffering and inequity. Carceral feminism in effect strengthens the punitive side of the state, instead of negating state law and struggling for non-harmful alternatives. The idea of carceral solutions to trafficking, to sex-work, has been a pretext to increase punitive and border control. In other words carceral feminism does not only legitimize a right-wing agenda, but is also advancing it. Autonomous groups and individuals supporting carceral solutions constitutes a paradox!

Not your rescue projects

The crusade against sex work and sex workers bears the clear marks of a white saviorism syndrome. As part of a hegemonic white privileged agenda, liberal feminists have the illusion that they must save the world’s “unfortunate,” such as sex workers. It’s just that, commonly in these savior projects, those that are to be saved have not asked for it, and the savior projects will most likely deteriorate their situation. In 2025 Chanelle Gallant and Elene Lam published the book “Not your rescue project: migrant sex workers fighting for justice”. Here they describe how: 

“Western governments, the cops, immigration control, anti-trafficking nonprofits, the media, and major corporations have constructed migrant sex workers as sex-trafficking victims or ‘modern slaves’ —and themselves as their saviors.“ 

This is obscuring where the real danger for sex workers come from – from state violence and social and economic injustice. This is what the radical left, carceral feminist, alligns with – the cops, the immigration control and right wing agendas. Sex-workers are depicted as helpless victims, often from the global south, whom without any agency are waiting to be saved. Gallant and Lam show how these rescues efforts have increased vulnerability to discrimination, abuse, and violence, by cops, border agents, partners, clients, bosses, and so on, while reducing sex-workers control over own lives. In sweden we can see the same patterns of harms, as mentioned above. White saviorism strengthens conservative law-and-order agendas!

We believe in the self-determination of subjugated groups and solidarity. Sex workers are individuals with material needs (paying rent, bills, buying food etc.). The money that comes from sex-buyers represents the necessary resource for surviving. Reducing the possibility for an income increases sex workers vulnerability. It follows that sex workers are forced to take larger risks to be able to earn enough to make it to the end of the month. Sex workers need solidarity, not rescue!

Our position 

The Swedish autonomous left´s crusade against sex work is highly reactionary, right-wing driven and harmful. This crusade is based on conservative law-and-order punitive politics and is marked by a liberal white feminist saviorism ethos, that we oppose.

We are against exploitation of all individuals. We are against that people’s bodies are being hurt. We are against capitalism and the state that forces us to sell our bodies, services and time. We are against the state and against criminalization, we are against the state-enforced so-called swedish model. We are against all work and that people must sell their labor to make a living. But in this shitty vulnerable position that sex workers often are in, we don’t withdraw our solidarity based on arbitrary definitions of what should be considered work or not work and call on the state and law-and-order to solve the situation. We fight against people’s exploitation of other people. This is not a contradiction to our uncompromising solidarity with sex workers fighting against criminalization, violence, and for safer working conditions. 

We stand in solidarity with sex-workers!

Killing in the name of

(or the story of two nato states)

The need to broaden the horizons of international solidarity and
the common struggle beyond the narrow framework of a na-
tion-state served as the starting point for discussions between
the two collectives. These discussions quickly found common
ground in the fight against exploitation and oppression in eve-
ryday life in both countries. Two states that, during previous
systemic economic crises, were examples of economic progress
and destruction, respectively.

The effort of sweden to join NATO after the outbreak of the war
in ukraine became a matter of concern for both collectives, as it
marks a crucial historical point for the geopolitical and geostra-
tegic redrawing of western blocs. By analyzing the impact this
membership has on the exploited and the oppressed as well as
considering greece’s long-standing participation in NATO, com-
mon positions were identified against interstate wars and increa-
sing militarism.

Furthermore, exploring how joining the alliance changes state
strategy — for example, the end of sweden’s alleged “neutrali-
ty”, increased military spending, intensified efforts to socially
legitimize militarism, and its acceptance — made it possible to
highlight the points that unite the exploited and the oppressed
beyond borders. Finally, we discussed how these factors fuel
national consolidation, participation in interstate massacres on a
global scale, and how the lives of millions are further compressed
and devalued.

For anarchy

Our common discussions have concluded that no matter how
much the rule of law and social peace that states try to impose,
as well as the broader cultural elements in every corner of the
planet differ, the exploitation and oppression of people and the
existing world of power must be eliminated. The anti-state and
anti-authoritarian struggle must turn into a priority and practice
across the entire planet. Solidarity, beyond borders and other
artificial divisions, must grow stronger. Acts of resistance must
succeed in dismantling every form of authority.

Our response to states, bosses, armies, and calls for national
unity is refusal of submission: total draft refusal, marches,
strikes, sabotage, clashes, and every means of struggle — to
end the exploitation of humans by humans, nature by humans,
to eliminate divisions of oppressors and subordinates, for an
anarchist society without rulers, based on common ownership
and equality. For a world where solidarity and mutual aid are
its fundamental core elements. For this world, we will fight
until the end, for the social and class revolution that will spread
worldwide.

For total liberation.

For Anarchy…


Always traitors of the national idea!

Anarchist collective Södra Klubben was launched in Malmö in the fall of 2015.
We are an anarchist collective with different ideological nuances, and we stand
for political diversity. We are fed up with passivity, symbolic activism and we be-
lieve in escalating the uprising and consequently class struggle. In a period when
the state and capital wage another economic and social war against society, we
reclaim our city through resistance, self-organizing, and creating spaces where
we can, ourselves, decide. When fascism is instrumentalized to disarm resistance
and to create scapegoats, our weapon is solidarity with the anarchist/autonomous
movement, migrants and sans papiers, and others who do not fit the fascists’
dystopia. With direct action we attack the apparatus that tries to control our lives.
By acting locally in antiauthoritarian and antisexist structures, our aim is to take
direct control of our lives and our futures. Södra Klubben is a walk on the streets
of Malmö where thousands of contradictions arise against a grey background,
where our needs and doubts color everyday life with resistance.
sodraklubben@riseup.net
https://sodraklubben.noblogs.org/

Anarchist collective Acte was established in Athens, greece in 2020. We put for-
ward a horizontal struggle, without leaders or followers, trusting in the strength
of people from the base of the class pyramid. We are against all forms of authority
and exploitation, and our struggle takes on many forms and expressions. One of
our goals is to expand the struggle, from the sabotage of war and the military, to
confronting the police, the everyday violence of patriarchy, fascism and racism
in our neighborhoods and all over the world. Also, we promote the creation of
communities in opposition to the existing hierarchical and authoritarian models
that the states sustain. We are against bosses, big and small, and seek to build
solidarity between struggles across the globe. We are in solidarity with prisoners,
and we demand the abolition of all prisons. From opposing the torture of prisons
and incarcerations under the guise of democracy, to resisting the exploitation
of nature and non-human animals, we try to unify individual struggles in the
direction of a total rupture with the existing order: for social and class revolution.
We aim to pave the way to anarchy – a stateless, self-managed society of freedom
and equality, spreading worldwide through mutual aid and direct action.
acte@riseup.net
https://acte.espivblogs.net/

Banderoll i solidaritet med det palestinska motståndet

I solidaritet med det palestinska motståndet hängde vi en banderoll med texten, “It did not start October 7th. Death to the IDF”, över en av Malmös största infarter Trelleborgsvägen. Idag, den 7e oktober, minns vi årtionden av palestinsk kamp mot ockupationen och den israeliska apartheidstaten.

From the river to the sea…

Sex myter om vad som hände i Örebro

 

  • Det var en skolskjutning! Nej, det var inte endast en skolattack. Det var en masskjutning i lokaler med komvux och SFI där en majoritet är rasifieradeDet är en plats dit människor kommer för en nystart. Framförallt var det ingen slump att skjutningen inträffade just r. Valet av plats bör framförallt förstås ur ett rasistiskt perspektiv.
  • Det fanns inget ideologiskt motiv bakom dådet eller urvalet av offer var slumpmässigt! Från första början försökte polisen och regeringen avpolitisera händelsen. Hur kommer det sig att man var så snabb att just i detta fallet meddela att inget motiv kunnat fastställas? Varför har det i  många andra fall, när förövaren varit rasifierad, snabbt blivit fastställt att gärningen varit ideologiskt motiverad?
  • Förövaren var en psykopatisk ensamvarg! Vi har hört det innan, Breivik, Trollhättan, Eslöv… Så fort ett dåd utförs av en vit ickerasifierad person är den initiala bedömningen att det är en ensamvarg. För oss är det dock uppenbart, dessa personer och deras handlingar är den militanta extremen av staten och dess antimigrationskampanj samt islamofobiska hat. Detta är resultatet av en rasistisk och islamofobisk samhällsdiskurs som dominerat sedan många år.
  • Det var inte terrorism! Det är egentligen ointressant om dådet klassas som terrorism eller inte. Den statliga definitionen av terrorism speglar de maktfullas uppfattning och rädsla för våld. Det interessanta är varför man klassar vissa fall som terrorism och inte andra. Polisen, staten och politiker pratar bara om terrorism när rasifierade eller meningsmotståndare slår tillbaka.
  • Den pågående våldsvågen ”handlar mycket om invandring”! Nej, detta är ett resultat av klasskrig mot de fattiga och de utsatta. Fröet till detta är decennier av rasistisk och diskriminerande politik.
  • Det svenska samhället tolererar inte våld! Våld från polisen, väktare, ordningsvakter, militären etc har under senare år accelererat. Många är de som stämmer in i hyllningskörerna; nu är det slut med “daltandet” med skolelever, ungdommar ska veta hut, de gängkriminella (aka alla rasifierade) ska bekämpas. Fler poliser, mer övervakning, mer våld. De våldsbejakande pacifisternas motsägelser blir uppenbara  de förespråkar våld så länge som våldet passar dem.
Vi kan konstatera att statens och medias hållning är att etniska svenskars liv är mer värda än andra individers. Beroende på vilka offren är blir reaktionerna olika starka. När rasifierade människor utsätts för en massaker är reaktionerna betydligt med återhållsamma och kortvariga än när etniskt svenska är offer.
De senaste årens förskjutning av det politiska samtalet mot ett alltmer auktoritärt och totalitärt samhälle där invandrare och rasifierade blivit ett legitimt mål har drivits och accepterats av alla partier i riksdagen. Det politiska klimatet/vardagen skapade och är ansvarigt för dådet. Sällan sker dåd i ett vakum.

Viktig information till världens befolkning!

Tryckfelsnisse har tydligen varit framme 😱

SödrⒶ Klubben hjälper till med att rätta det som felaktigt råkade komma med i broschyren, samt dela den information som egentligen skulle ha varit med.

Den är antimilataristik, antinationell, antistatlig, och i en brevlåda nära dig!

Vi lever i en orolig tid. Staten blir alltmer totalitär. Fascism sprider sig i världen, gränser hårdbevakas, imperialistiska krig pågår, och folkmord sker framför allas våra ögon. För att stå emot dessa krafter behöver vi hålla ihop och stötta varandra. Vi måste visa solidaritet bortom nationsgränser, ge ömsesidig hjälp och kämpa för total frigörelse. Motstånd gör vi varje dag – tillsammans – i frivilliga sammanslutningar. I den här broschyren får du veta hur du faktiskt kan förbereda dig och hur du gör motstånd i tider av kris och krig. Du är en del av den politiska kampen.

Ladda ner och spara broschyren!

SödrⒶ Klubben var ute och affischerade också…

From Malmö to Athens: in memory of Kyriakos X. and in solidarity with our comrades detained

Addressing the international call for action in memory of the deceased comrade anarchist Kyriakos X. and in solidarity with our detained comrades Marianna, Dimitra and Dimitris, members of SödrⒶ Klubben installed a banner and painted walls of the city of Malmö with our grief, support and thoughts.

Strength and courage to our comrades in Athens. Rest in Power Kyriakos!

Solidarity with our comrade Andreas F.

From Malmö to Greece, the state is the only terrorist!

Solidarity with our comrade Andreas F.

No one is free until we are all free!

Lita inte på snuten!

The more the social order loses credit, the more it arms its police. The more the institutions withdraw, the more they advance in terms of surveillance. The less respect the authorities inspire, the more they seek to keep us respectful through force.

– The Invisible Comitee, Now, 2018

 

Polisen är en institution som har till uppgift att förebygga/bekämpa brott, samt att upprätthålla lag och ordning. Ur makthavarnas synvinkel låter detta självklart, positivt och trygghetsskapande. För en stor del av samhället innebär det däremot att bli övervakad, kontrollerad och attackerad.

Polisen skapar våldet de låtsas lösa.

Traditionellt sett, inom svensk media, finns det ett vakuum mellan vad som propageras och vad som är verkligt. Nyheterna skildrar hur poliskårer i andra länder använder överdrivet våld och missbrukar sin makt på en mängd olika sätt. Ändå vidhålls uppfattningen om att polisen i sverige på något sätt är befriad från dessa repressiva metoder, detta internationella mönster av korruption och maktmissbruk. I verkligheten behöver vi inte resa tvärs över jordklotet för att hitta exakt samma problem just här, bland våra björkar och Dalahästar.

2014, i exotiska Limhamn, utövades våld av ridande poliser som kontinuerligt, och målmedvetet, trampade ner människor. Människor som var där för att protestera mot ett nazistparti. Denna protest möttes av “rättvisans” galopperande hovar, vilka inledde attacken för att “bevara” yttrandefriheten. Men tydligen bara för nazistpartiet. Vi frågar oss, hur kan frihet förtryckas och skyddas samtidigt? Hur skulle någon frihet någonsin kunna skapas genom förtryck? Det liberala skitsnacket på repeat…

2018 utförde poliser sin “plikt”, alltid redo att tjäna och skydda, genom att mörda den 20-årige Eric Torell, en kille som ansågs vara en fara som var värd att eliminera permanent. Hans enda “brott” var att han bar en leksakspistol. Vår kollektiva skuld är att vi möjliggör för denna hänsynslösa kraft, polisen, att fortsätta sitt förtryck av folket.

Utöver Limhamn och Eric Torell minns vi säkert många fortfarande: Det rasistiska projektet REVA, skyddandet av Paludan som föranledde påskupploppen, när Lenine Relvas-Martins mördades av polisen i Husby – vilket gav upphov till kravaller i flera förorter i hela landet, operation Rimfrost och nu senast den löjliga polisockupationen av Malmö i samband med eurovision. Med flera…

Vad är polisen?

Polisen anammar flera olika roller. De “säkrar” gränser, och “skyddar” makthavares intressen (deras hem och deras företag), medan de tjänar pengar på att exploatera människor och miljön. Dessutom präglas rättsväsendet av allvarlga djupt rotade problem i form av sexism och chauvinism inom polisleden. Polisen arbetar också hårt för att tysta rösterna från alla som motsätter sig statens och kapitalets makt, och se till att kapitalism, patriarkat och nationalism förstärks som grundpelare i systemet.

Vem definierar vad som är lagligt och rätt, och vem berörs av denna institutions repressiva åtgärder? Varför är vi alla, vars liv i hög grad bestäms av statens agerande, så fulla av negativa känslor, dolda eller medvetna, gentemot polisen som påstås finnas till för “vårt eget bästa”?

Allt handlar om kontroll.

Staten och kapitalismen är beroende av varandra. Kapitalismen säkrar de finansiella resurser som är nödvändiga för att staten ska kunna existera. Staten behöver kapitalister som investerar för att generera sysselsättning och vinster. Därför måste de upprätthålla och införa lagar som ger en gynnsam investeringsmiljö. Men vem producerar all denna rikedom? Det gör vi! Polisen är här för att se till så att vi fortsätter producera, utan motstånd, ifrågasättande eller krav. Polisen existerar för att upprätthålla klassfreden på vår bekostnad och i makthavarnas favör. Från Ådalens skjutningar till attackerna på tältprotesterna vid universiteten står polisen alltid på maktens sida.

Polisens makt är i själva verket mycket bredare än att bara omfatta “upprätthållandet av lagen”. I praktiken är det polisen som tolkar lagen och avgör vem som är misstänkt och vem som inte är det, vem som ska vara offer för polisiär kontroll och övervakning. Även vilken typ av brottsförebyggande arbete som ska prioriteras, utifrån rasistiska, klassmässiga, sexistiska, godtyckliga samt partiska kriterier. De kallar det intuition eller “polisnäsa”, vi kallar det “polisstat”!

Utrustade med den senaste tekniken kan polisen arbeta effektivare för att tysta röster som ropar på motstånd. Den snabba tekniska utvecklingen, som historiskt sett har baserats på militära projekt och säkerhetsprojekt, håller på att etablera sig i moderna samhällen. Detta till en grad som hittills existerat i dystopiska scenarion för sci-fi-filmer. Polisens arsenal utökas med sofistikerad digital teknik som övervakar, registrerar och “förutser” många aspekter av social aktivitet. Digitaliseringen av polisen är den senaste episoden i en lång bana av polismilitarisering. Högteknologiska företag (som Palantir och QlikView) som tidigare utvecklade programvara och digitala plattformar för militären, expanderar numera till att innefatta polisväsendet.

När sci-fi blir verklighet, när rädsla och våld utövas av institutioner som påstår sig skydda oss, har vi inget annat val än att göra motstånd! Kämpa mot övervakningen, mot statens våldsmonopol!

Nu när eurovision är över, vad ska vi göra utan eurovision?

Det är farligt för Sverige och för svenska intressen. Mitt budskap var och är att Sverige och EU står enat bakom att fördöma Hamas terrorattack och att Israel har rätt att försvara sig” – Uttalande av statsminister Ulf Kristersson

En stad för alla kan inte ge plats för allt” – SvD ledare av Tove Lifvendahl

Det vi ser är ett vidrigt angrepp mot ett fredligt land, det är helt oacceptabelt. Vårt fulla stöd till Israel i denna svåra stund”, – Uttalande av Centerpartiets Muharrem Demirok.

Sverige bör frysa allt bistånd till Palestina till dess det råder fullständig visshet om att inte en krona går till vare sig terror eller antiisraelisk propaganda” – Uttalande av Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson

Israel har en självklar rätt att försvara sig” – Uttalande av Socialdemokraternas Magdalena Andersson

Ovanstående uttalanden visar med tydlighet att nästan hela det parlamentariska etablissemanget, från höger till “vänster”, numera stöttar Israel. Staten Israel är en hård apartheid och en västerländsk bosättarkoloni i Mellanöstern. Den kontinuerliga expansionen av israeliska bosättningar har tvingat tusentals palestinier att flytta till en mycket begränsad, diskontinuerlig och separerad mark. Detta har också resulterat i en begränsad rörlighet för palestinier, även inom palestinsk mark. Efter att den israeliska ockupationsmakten byggde en 750 m barriär, eller vägg, i Västbanken efter andra Intifadan blev det ännu värre. Väggen är den mest uppenbara symbolen av denna form av apartheid eftersom den tillåter den israeliska ekonomiska och militära makten att barrikera sig bakom ett stort fort och exkludera och marginalisera den av Israel konstruerade lägre klassen – palestinier. På det sättet blir den ockuperade och segregerade marken ett laboratorium av ny, avancerad, högteknologisk, digitaliserad, biometrisk fascism. Israel använder teknologier, infrastruktur (såsom väggen) och polis/militär för att eliminera, tvångsförflytta och kontrollera palestinier. På palestiniernas kroppar och själar testar staten Israel innovativa massförstörelsevapen, nya idéer för tortyr, och nya metoder för att sentimentalt, mentalt, och psykiskt krossa människor. Från experiment med hur många kalorier per individ som kan tillåtas släppas in i Gaza till bomber med vit fosfor. Israel mördar palestinier, tillämpar en modern versionen av fascism medan resten av världen låtsas att Israel är en liberal, progressiv, västerländsk stat som representerar den sista demokratiska regimen i Västasien. Västvärldens användning av internationell rätt – ett verktyg för dominans – avhumaniserar palestinier och förminskar deras lidande genom att inte erkänna det som sker som folkmord, och istället förs ett militaristiskt narrativ om krig mellan likställda parter. Så kallade “experter” tycks nästan få det att framstå som viktigare att förtydliga och definiera i vilka sammanhang vi får kalla något ett folkmord, rent juridiskt, snarare än att framföra kritik mot ett pågående mord mot ett folk.

Det pågår också en teknologisk apartheid mot palestinier, där människors tillgång till exempelvis 4G-nätverk och det statliga el- och vattennätet begränsas. Dessutom sker upprepade rivningar av bostäder. Israel har skapat ett undantagstillstånd, inte bara för sina utrensningsplaner, utan också för att profitera på sin högteknologiska industri. I Israels apartheid kan vi se den kritiska relationen mellan social kontroll och statliga försök att diskriminera, disciplinera och straffa befolkningar.

Under eurovisionveckan i Malmö upplevde vi en liknande situation. Ingenting att jämföra med den historia och det våld som miljoner palestinier har upplevt i flera decennier, men under dessa få dagar etablerade den svenska regeringen en polisstat i Malmö, något som vi aldrig har upplevt i sådan utsträckning innan. På gatorna såg vi en provokativ parad av teknologier och alla sorters snutar som förpestade vår rörelse i stadsbilden, på våra tak, i våra parker, i vår stad! En stad under ockupation. En stad som blev ett laboratorium för Tidöavtalet att testa sina totalitära metoder, sin apartheid mot invandrare, muslimer, palestinier, demonstranter, autonoma, vänster – alla som inte deltog i eurovisions “opolitiska folkfest”. En stad för alla kan inte ge plats för allt, skriver högerns slödder i SvD. Samtidigt gav Malmöpolisen tillstånd till koranbränning mitt i stan, medan Malmö stad städade bort pro-palestinsk graffitti. Även på ställen som, av kommunen, är lagliga! Vi såg snutar från Danmark och Norge som blev bjudna på Malmös snutfest. Vi såg hyresvärdar som förbjöd användningen av (palestinska) flaggor. Vi såg kamrater som blev leggade utan anledning medan andra fick “polissällskap” hela tiden. Allt detta i en stadsdel – Möllevången – som är politiskt fientlig till den svenska högern, staten, och till Israels apartheid. Det är ingen slump att man, trots att det för alla som någonsin varit i Malmö var uppenbart olämpligt, lät Möllevången bli föremål för eurovision”fest”. En allvarlig provokation och total brist på respekt av den svenska staten och Malmö stad. En stad för ekonomiskt och kolonialt intresse kan inte ge plats för motstånd, säger vi!

Man behöver inte längre hänvisa till kritisk litteratur såsom Orwells 1984 eller regimer i öst för att exemplifiera det totalitära samhället. Vi upplever det här i Sverige år 2024 i Malmö. En stad i undantagstillstånd för att några bestämde att det är viktigare att upprätthålla en “fest”, ett meningslöst spektakel, genom att förbjuda, kontrollera, tämja, och förtrycka motstånd mot Israels kontinuerliga attacker och apartheid mot palestinier. Det är den svenska liberala statens värderingar. På samma sätt som Israel, lyckades Sverige att skryta med sin polisiära makt och sina nya övervakningsteknologier och kontrollmetoder. Övervakningskameror med ansiktsigenkänning, övervakningsbilar, nya högteknologiska prylar, drönare osv. Många teknologier föds, utvecklas, och tillämpas i Gaza, i Ramallah, i Rafah, innan de exporteras till stater som i sin tur kan tillämpa dem för att upprätthålla makt och kontroll inom sina egna territorier. Man skulle förvänta sig att dessa teknologier skulle nedmonteras efter eurovisions show är över. Det var anledningen till att de installerades enligt den svenska staten och Malmö stad. En kort promenad i Malmö, vid Folketspark, Friisgatan och andra ställen som utnyttjades av Malmö stad under eurovisionspektaklet, nu några dagar efter showen är slut skulle övertala även de mest naiva: teknologierna är här för att stanna! För det är inte bara invandrare, muslimer, palestinier, demonstranter, autonoma, vänster som ska övervakas och kontrolleras utan även du min vän…

Den israeliska och svenska staten sammarbetar genom forskning och utveckling av dessa krigets och dödens teknologier. Att “det okända sammarbetslandet i västvärlden” har fått tillstånd att köpa vapen från Sverige till ett värde av 11,7 miljarder kronor, enligt TV4, är ingen tillfällighet. Det är en tydlig indikation på hur Elbits närvaro påverkar. Även svenska universitet, såsom KTH och Uppsala, har ett stort antal gemensamma projekt med israeliska lärorsäten och företag om teknik och forskning. Vi har ingenting gemensamt med akademisk forskning som bidrar till mördandet av det palestinska folket, diskriminering och kontroll av befolkningar, inklusive de som bor i staten Sverige. Vi stöttar därför de pågående tältprotesterna på svenska universitet, vilka sker till stöd för palestinierna. Vi har heller ingenting gemensamt med militärer i den israeliska armén som sjunger till videoklipp av Israels eurovision-bidrag på ruiner och massgravar i Gaza. Vi hittar inget feministiskt eller civiliserat i att Eden Golan tillsammans med andra kvinnliga soldater i IDF fortsätter mörda palestinier. Vi vet mycket väl hur de västerländska demokratierna festar, förtrycker och dödar!

Vi står tillsammans med alla som kämpar i Palestina, här, och världen över! Evigt motstånd mot staten, kapitalet, kolonialism, och apartheid!

Palestina ska bli fritt!

Inget är slut! Kampen fortsätter…

Banderoll vid Bunkeflo Kyrka i solidaritet med kampen för frihet i Palestina

I natt hängde vi en banderoll vid Bunkeflo kyrka, nära Hyllie och Emporia där Eurovision förpestar vår stad med låtsasignorans, glitter och fest.

Solidaritet med de som kämpar för ett fritt Palestina!

Intifada överallt!