Addressing the international call for action in memory of the deceased comrade anarchist Kyriakos X. and in solidarity with our detained comrades Marianna, Dimitra and Dimitris, members of SödrⒶ Klubben installed a banner and painted walls of the city of Malmö with our grief, support and thoughts.
Strength and courage to our comrades in Athens. Rest in Power Kyriakos!
From Malmö to Greece, the state is the only terrorist!
Solidarity with our comrade Andreas F.
No one is free until we are all free!
“The more the social order loses credit, the more it arms its police. The more the institutions withdraw, the more they advance in terms of surveillance. The less respect the authorities inspire, the more they seek to keep us respectful through force.”
– The Invisible Comitee, Now, 2018
Polisen är en institution som har till uppgift att förebygga/bekämpa brott, samt att upprätthålla lag och ordning. Ur makthavarnas synvinkel låter detta självklart, positivt och trygghetsskapande. För en stor del av samhället innebär det däremot att bli övervakad, kontrollerad och attackerad.
Polisen skapar våldet de låtsas lösa.
Traditionellt sett, inom svensk media, finns det ett vakuum mellan vad som propageras och vad som är verkligt. Nyheterna skildrar hur poliskårer i andra länder använder överdrivet våld och missbrukar sin makt på en mängd olika sätt. Ändå vidhålls uppfattningen om att polisen i sverige på något sätt är befriad från dessa repressiva metoder, detta internationella mönster av korruption och maktmissbruk. I verkligheten behöver vi inte resa tvärs över jordklotet för att hitta exakt samma problem just här, bland våra björkar och Dalahästar.
2014, i exotiska Limhamn, utövades våld av ridande poliser som kontinuerligt, och målmedvetet, trampade ner människor. Människor som var där för att protestera mot ett nazistparti. Denna protest möttes av “rättvisans” galopperande hovar, vilka inledde attacken för att “bevara” yttrandefriheten. Men tydligen bara för nazistpartiet. Vi frågar oss, hur kan frihet förtryckas och skyddas samtidigt? Hur skulle någon frihet någonsin kunna skapas genom förtryck? Det liberala skitsnacket på repeat…
2018 utförde poliser sin “plikt”, alltid redo att tjäna och skydda, genom att mörda den 20-årige Eric Torell, en kille som ansågs vara en fara som var värd att eliminera permanent. Hans enda “brott” var att han bar en leksakspistol. Vår kollektiva skuld är att vi möjliggör för denna hänsynslösa kraft, polisen, att fortsätta sitt förtryck av folket.
Utöver Limhamn och Eric Torell minns vi säkert många fortfarande: Det rasistiska projektet REVA, skyddandet av Paludan som föranledde påskupploppen, när Lenine Relvas-Martins mördades av polisen i Husby – vilket gav upphov till kravaller i flera förorter i hela landet, operation Rimfrost och nu senast den löjliga polisockupationen av Malmö i samband med eurovision. Med flera…
Vad är polisen?
Polisen anammar flera olika roller. De “säkrar” gränser, och “skyddar” makthavares intressen (deras hem och deras företag), medan de tjänar pengar på att exploatera människor och miljön. Dessutom präglas rättsväsendet av allvarlga djupt rotade problem i form av sexism och chauvinism inom polisleden. Polisen arbetar också hårt för att tysta rösterna från alla som motsätter sig statens och kapitalets makt, och se till att kapitalism, patriarkat och nationalism förstärks som grundpelare i systemet.
Vem definierar vad som är lagligt och rätt, och vem berörs av denna institutions repressiva åtgärder? Varför är vi alla, vars liv i hög grad bestäms av statens agerande, så fulla av negativa känslor, dolda eller medvetna, gentemot polisen som påstås finnas till för “vårt eget bästa”?
Allt handlar om kontroll.
Staten och kapitalismen är beroende av varandra. Kapitalismen säkrar de finansiella resurser som är nödvändiga för att staten ska kunna existera. Staten behöver kapitalister som investerar för att generera sysselsättning och vinster. Därför måste de upprätthålla och införa lagar som ger en gynnsam investeringsmiljö. Men vem producerar all denna rikedom? Det gör vi! Polisen är här för att se till så att vi fortsätter producera, utan motstånd, ifrågasättande eller krav. Polisen existerar för att upprätthålla klassfreden på vår bekostnad och i makthavarnas favör. Från Ådalens skjutningar till attackerna på tältprotesterna vid universiteten står polisen alltid på maktens sida.
Polisens makt är i själva verket mycket bredare än att bara omfatta “upprätthållandet av lagen”. I praktiken är det polisen som tolkar lagen och avgör vem som är misstänkt och vem som inte är det, vem som ska vara offer för polisiär kontroll och övervakning. Även vilken typ av brottsförebyggande arbete som ska prioriteras, utifrån rasistiska, klassmässiga, sexistiska, godtyckliga samt partiska kriterier. De kallar det intuition eller “polisnäsa”, vi kallar det “polisstat”!
Utrustade med den senaste tekniken kan polisen arbeta effektivare för att tysta röster som ropar på motstånd. Den snabba tekniska utvecklingen, som historiskt sett har baserats på militära projekt och säkerhetsprojekt, håller på att etablera sig i moderna samhällen. Detta till en grad som hittills existerat i dystopiska scenarion för sci-fi-filmer. Polisens arsenal utökas med sofistikerad digital teknik som övervakar, registrerar och “förutser” många aspekter av social aktivitet. Digitaliseringen av polisen är den senaste episoden i en lång bana av polismilitarisering. Högteknologiska företag (som Palantir och QlikView) som tidigare utvecklade programvara och digitala plattformar för militären, expanderar numera till att innefatta polisväsendet.
När sci-fi blir verklighet, när rädsla och våld utövas av institutioner som påstår sig skydda oss, har vi inget annat val än att göra motstånd! Kämpa mot övervakningen, mot statens våldsmonopol!
“Det är farligt för Sverige och för svenska intressen. Mitt budskap var och är att Sverige och EU står enat bakom att fördöma Hamas terrorattack och att Israel har rätt att försvara sig” – Uttalande av statsminister Ulf Kristersson
“En stad för alla kan inte ge plats för allt” – SvD ledare av Tove Lifvendahl
“Det vi ser är ett vidrigt angrepp mot ett fredligt land, det är helt oacceptabelt. Vårt fulla stöd till Israel i denna svåra stund”, – Uttalande av Centerpartiets Muharrem Demirok.
“Sverige bör frysa allt bistånd till Palestina till dess det råder fullständig visshet om att inte en krona går till vare sig terror eller antiisraelisk propaganda” – Uttalande av Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson
“Israel har en självklar rätt att försvara sig” – Uttalande av Socialdemokraternas Magdalena Andersson
Ovanstående uttalanden visar med tydlighet att nästan hela det parlamentariska etablissemanget, från höger till “vänster”, numera stöttar Israel. Staten Israel är en hård apartheid och en västerländsk bosättarkoloni i Mellanöstern. Den kontinuerliga expansionen av israeliska bosättningar har tvingat tusentals palestinier att flytta till en mycket begränsad, diskontinuerlig och separerad mark. Detta har också resulterat i en begränsad rörlighet för palestinier, även inom palestinsk mark. Efter att den israeliska ockupationsmakten byggde en 750 m barriär, eller vägg, i Västbanken efter andra Intifadan blev det ännu värre. Väggen är den mest uppenbara symbolen av denna form av apartheid eftersom den tillåter den israeliska ekonomiska och militära makten att barrikera sig bakom ett stort fort och exkludera och marginalisera den av Israel konstruerade lägre klassen – palestinier. På det sättet blir den ockuperade och segregerade marken ett laboratorium av ny, avancerad, högteknologisk, digitaliserad, biometrisk fascism. Israel använder teknologier, infrastruktur (såsom väggen) och polis/militär för att eliminera, tvångsförflytta och kontrollera palestinier. På palestiniernas kroppar och själar testar staten Israel innovativa massförstörelsevapen, nya idéer för tortyr, och nya metoder för att sentimentalt, mentalt, och psykiskt krossa människor. Från experiment med hur många kalorier per individ som kan tillåtas släppas in i Gaza till bomber med vit fosfor. Israel mördar palestinier, tillämpar en modern versionen av fascism medan resten av världen låtsas att Israel är en liberal, progressiv, västerländsk stat som representerar den sista demokratiska regimen i Västasien. Västvärldens användning av internationell rätt – ett verktyg för dominans – avhumaniserar palestinier och förminskar deras lidande genom att inte erkänna det som sker som folkmord, och istället förs ett militaristiskt narrativ om krig mellan likställda parter. Så kallade “experter” tycks nästan få det att framstå som viktigare att förtydliga och definiera i vilka sammanhang vi får kalla något ett folkmord, rent juridiskt, snarare än att framföra kritik mot ett pågående mord mot ett folk.
Det pågår också en teknologisk apartheid mot palestinier, där människors tillgång till exempelvis 4G-nätverk och det statliga el- och vattennätet begränsas. Dessutom sker upprepade rivningar av bostäder. Israel har skapat ett undantagstillstånd, inte bara för sina utrensningsplaner, utan också för att profitera på sin högteknologiska industri. I Israels apartheid kan vi se den kritiska relationen mellan social kontroll och statliga försök att diskriminera, disciplinera och straffa befolkningar.
Under eurovisionveckan i Malmö upplevde vi en liknande situation. Ingenting att jämföra med den historia och det våld som miljoner palestinier har upplevt i flera decennier, men under dessa få dagar etablerade den svenska regeringen en polisstat i Malmö, något som vi aldrig har upplevt i sådan utsträckning innan. På gatorna såg vi en provokativ parad av teknologier och alla sorters snutar som förpestade vår rörelse i stadsbilden, på våra tak, i våra parker, i vår stad! En stad under ockupation. En stad som blev ett laboratorium för Tidöavtalet att testa sina totalitära metoder, sin apartheid mot invandrare, muslimer, palestinier, demonstranter, autonoma, vänster – alla som inte deltog i eurovisions “opolitiska folkfest”. En stad för alla kan inte ge plats för allt, skriver högerns slödder i SvD. Samtidigt gav Malmöpolisen tillstånd till koranbränning mitt i stan, medan Malmö stad städade bort pro-palestinsk graffitti. Även på ställen som, av kommunen, är lagliga! Vi såg snutar från Danmark och Norge som blev bjudna på Malmös snutfest. Vi såg hyresvärdar som förbjöd användningen av (palestinska) flaggor. Vi såg kamrater som blev leggade utan anledning medan andra fick “polissällskap” hela tiden. Allt detta i en stadsdel – Möllevången – som är politiskt fientlig till den svenska högern, staten, och till Israels apartheid. Det är ingen slump att man, trots att det för alla som någonsin varit i Malmö var uppenbart olämpligt, lät Möllevången bli föremål för eurovision”fest”. En allvarlig provokation och total brist på respekt av den svenska staten och Malmö stad. En stad för ekonomiskt och kolonialt intresse kan inte ge plats för motstånd, säger vi!
Man behöver inte längre hänvisa till kritisk litteratur såsom Orwells 1984 eller regimer i öst för att exemplifiera det totalitära samhället. Vi upplever det här i Sverige år 2024 i Malmö. En stad i undantagstillstånd för att några bestämde att det är viktigare att upprätthålla en “fest”, ett meningslöst spektakel, genom att förbjuda, kontrollera, tämja, och förtrycka motstånd mot Israels kontinuerliga attacker och apartheid mot palestinier. Det är den svenska liberala statens värderingar. På samma sätt som Israel, lyckades Sverige att skryta med sin polisiära makt och sina nya övervakningsteknologier och kontrollmetoder. Övervakningskameror med ansiktsigenkänning, övervakningsbilar, nya högteknologiska prylar, drönare osv. Många teknologier föds, utvecklas, och tillämpas i Gaza, i Ramallah, i Rafah, innan de exporteras till stater som i sin tur kan tillämpa dem för att upprätthålla makt och kontroll inom sina egna territorier. Man skulle förvänta sig att dessa teknologier skulle nedmonteras efter eurovisions show är över. Det var anledningen till att de installerades enligt den svenska staten och Malmö stad. En kort promenad i Malmö, vid Folketspark, Friisgatan och andra ställen som utnyttjades av Malmö stad under eurovisionspektaklet, nu några dagar efter showen är slut skulle övertala även de mest naiva: teknologierna är här för att stanna! För det är inte bara invandrare, muslimer, palestinier, demonstranter, autonoma, vänster som ska övervakas och kontrolleras utan även du min vän…
Den israeliska och svenska staten sammarbetar genom forskning och utveckling av dessa krigets och dödens teknologier. Att “det okända sammarbetslandet i västvärlden” har fått tillstånd att köpa vapen från Sverige till ett värde av 11,7 miljarder kronor, enligt TV4, är ingen tillfällighet. Det är en tydlig indikation på hur Elbits närvaro påverkar. Även svenska universitet, såsom KTH och Uppsala, har ett stort antal gemensamma projekt med israeliska lärorsäten och företag om teknik och forskning. Vi har ingenting gemensamt med akademisk forskning som bidrar till mördandet av det palestinska folket, diskriminering och kontroll av befolkningar, inklusive de som bor i staten Sverige. Vi stöttar därför de pågående tältprotesterna på svenska universitet, vilka sker till stöd för palestinierna. Vi har heller ingenting gemensamt med militärer i den israeliska armén som sjunger till videoklipp av Israels eurovision-bidrag på ruiner och massgravar i Gaza. Vi hittar inget feministiskt eller civiliserat i att Eden Golan tillsammans med andra kvinnliga soldater i IDF fortsätter mörda palestinier. Vi vet mycket väl hur de västerländska demokratierna festar, förtrycker och dödar!
Vi står tillsammans med alla som kämpar i Palestina, här, och världen över! Evigt motstånd mot staten, kapitalet, kolonialism, och apartheid!
Palestina ska bli fritt!
Inget är slut! Kampen fortsätter…
I natt hängde vi en banderoll vid Bunkeflo kyrka, nära Hyllie och Emporia där Eurovision förpestar vår stad med låtsasignorans, glitter och fest.
Solidaritet med de som kämpar för ett fritt Palestina!
Intifada överallt!
Var? Möllevångstorget
När? 15.00
I samband med den gemensamma kampanjen med det grekiska kollektivet Acte, har SödrⒶ Klubben blivit inbjuda att delta i ett gemensamt event i Aten på ämnet antimilitarism.
Kika förbi om du är i närheten!
Tid: Lördagen den 17 Februari 2024, 19.00
Plats: Zizana squat (Filis & Feron), Aten
Under #WeekofRage var det anarkistiska kollektivet SödrⒶ Klubben ute och affischerade i Rosengård och runt Möllan i Malmö, i solidaritet med det palestinska folket och alla vapenvägrare i Israel.
Frihet för det palestinska folket
Nej till #Apartheid_Israel
Jag vägrar värnplikten i den israeliska armén. Jag tror inte på auktoritet och hierarki. Armén är statens, borgarnas och vapenindustrins förlängda arm. Det finns de som drar nytta av den israelisk-palestinska konflikten och som aldrig kommer släppa den ekonomiska kontrollen över Palestina. Dessa krafter har skapat rasism och splittring.
– Tanya Golan, 20 år, vapenvägrare från Israel
Frihet för det palestinska folket!
Nej till apartheid!
During the #WeekofRage the anarchist collective SödrⒶ Klubben was out and postered in #Malmö #Sweden in solidarity with the people of #Palestine and all conscientious objectors in #Israel
Freedom to the people of Palestine
No to #Apartheid_Israel
Gemensam text och antimilitaristisk affisch av anarkistiska grupperna SödrⒶ Klubben (Malmö) och Acte (Aten)
This is the story of two very different nation-states. This is the story of Greece and Sweden through the lens of their participation (GR) and pending membership (SWE) correspondingly in the North Atlantic Treaty Organization (NATO). At the end of the day, it is a very common story of dominance, exploitation, war, blood, and profit. Comparing and relating two extremely and historically different state paradigms (Greece representing the poor global south whereas Sweden representing a role model of an affluent Bretton Woods, post-war, western wet dream state) in relation to a significant international military treaty, such as the NATO, might provide us with valuable explanations and conclusions about current geopolitical and interstate conflicts as well as the future of global capitalism. We conclude this story with our political imperatives.
NATO: a transatlantic terror alliance
Initially, NATO constituted a political alliance, but with the war in Korea in the 1950s, NATO evolved into a military structure with the US in the lead. The North Atlantic Treaty Organization obliges all its members to share the risks, responsibilities, and privileges of a collective defense system – a concept that lies at the heart of the alliance. The primary goal of the Treaty was to create an agreement of mutual assistance to confront the risk of the Soviet Union expanding their control over Eastern Europe and other parts of the continent. NATO’s actions aimed to block soviet interference in the western economic and political sphere of interest and to create a political and military union of states, under the strong influence of the US and unified under western hegemonic political doctrines (neoliberalism, real politic, national sovereignty, parliamentarism and collective defense).
In June 2021, NATO published the “NATO 2030” report which describes “an ambitious agenda to make sure NATO remains ready, strong and united for a new era of global competition […] NATO needs to adopt a more global approach to tackle global challenges to Atlantic security”. Strangely enough, NATO’s “Atlantic security” refers nowadays to China, a country that we all know lies closer to the Pacific Ocean. During this instable, aggressive, and polarized world order, Sweden decided to break their pretentious “neutrality” and apply for membership to NATO. The application of Sweden to join NATO constitutes another episode in the NATO-Russian conflict. Let us put a magnifying glass on both Greece and Sweden.
Greece: the nationalist ugly duckling… that remains ugly!
Greece, being the border of the EU but also due to its geographical position in the south-eastern Mediterranean region, consistently has one of the highest levels of GDP for military equipment in the world. Even during the period of the intense global systemic economic crisis in the period 2008-2012, which had a strong impact on Greece, the procurement and upgrading of military infrastructure was unaffected. An additional role for the justification of these expenses, apart from the supranational alliances that the Greek state participates in, has been played by the antagonism with neighboring Turkey, among others, for the domination of the Aegean archipelagos. All the above lead to the intensifying efforts for social acceptance of the role of the army and the structure of an image that hides the brutality of this mechanism. For example, the connection between the military and universities is more evident than ever. Funding for research projects and the establishment of program studies that strengthen the development of new military and control technologies within the Greek territory are portrayed by state propaganda as a support to academic research and the market in general.
Greece’s participation in NATO has been going on for several years now (member since 1952) and the imprints of this membership are very evident. Indirectly as well as directly, the Greek state has participated in the bloodshed around the planet. The number of NATO bases located within Greek territory, apart from their upgrading (to the extent that some can “host” nuclear warheads), is significantly increasing. Transnational military training exercises are carried out at an intensive rate, they are hyped by the mass media and aim to strengthen the general climate of national uplifting and unity.
Sweden: the little red riding hood that married the wolf (NATO)
The Swedish state and capital have historically earned enormous amounts of money through weapon production. Since the Russian invasion to Ukraine, the Swedish weapon industry is booming as the Swedish government stands by Ukraine. Only Saab’s (one of the main defense industries in Sweden) sales are expected to grow 15% in 2023. At the same time, defense industry bosses in Sweden are lobbying for reforming the country’s strict military materials export laws to help local companies reap maximum advantages from the Nordic state’s impending NATO membership. The long-lasting so-called Swedish neutrality and pretentious non-alignment as well as the Swedish ‘democracy criterion’ for granting arms-export licenses were all forgotten by the Swedish state to be “protected” by the NATO alliance. The national internal gears go high for the Swedish state to be accepted into the warmth of the NATO family. On one hand, the Swedish state is trying to act as some kind of champion of human dignity on the international arena, while on the other hand it is running the weapon industry’s errands by buying from it and supporting the industry’s export of its goods.
The Swedish weapons industry, with SAAB and Bofors in the forefront, has flourished with shares that are increasing steeply upwards in value. It is lucrative with war and the feeling of insecurity – who would have thought… This industry, which makes money from people’s suffering and death, is economically only getting stronger and stronger by states’ conflicts, and with the Swedish state’s NATO ambitions in the form of an increased military budget of at least 2% of GDP (a guideline within NATO), the cogs of the military-industrial complex are being put to work increasingly clearer. The Swedish state’s hunger for NATO membership has brought an increased military budget, leading to more money in the coffers for the arms industry, which in turn means more weapons and ultimately human suffering. People are dying and the merits of capitalism remain stable.
Our view on militarism (Greek, Swedish, international), our approach to the army, whether it is national, professional, or supranational, is clear: we will never become cogs to their intra-dominion antagonisms, we have no quarrel with those who simply live on the other side of any state border or with those exploited and oppressed by states and capital worldwide.
Insecure “security” for many, secured money for a few
Internally, the Greek NATO membership as well as the pending Swedish NATO application are presented by both states and almost the whole political spectrum as a guarantee to citizen and state safety/security. The hegemonic narrative about safety is dominated by increasing militarism and profits for the weapon industry.
We have nothing to do with these plans. Neither the Greek and Swedish states’ interests nor international capitalism represent us or care for our safety or well-being. The importance of superstate alliances for our safety is insignificant to us. No state is safe for us. Our safety lies in solidarity, mutual help, and direct support to each other. During a war between sovereign nation states or when a superstate alliance is formed, it is the weapon industry’s interests and the safety/security of the construction industry (which profits from disaster reconstruction) and sovereigns that are considered, protected, and favorited. The national unity illusion establishes social peace for the ruling class, puts class differences out of sight, and ensures economic and political profits for the elite.
A membership in NATO shows in a material and symbolic way that the Swedish and the Greek states wish to partake from a more advanced position, in the global power play and secure profits spheres of interest and unimpeded land for capitalist activity. But it is us who experience and suffer from the consequences, either with blood, migration, or poverty. At the same time as Sweden applies to NATO and Greece provides NATO with territory for military bases, the inflation skyrocks and our incomes are ripped off once again. Be sure that even in Russia and in Ukraine, it is the underprivileged who pay for the war. Even the sanctions against the Russian state influences common people and not the Russian political and economic elite. The rest of us must pay for increasing energy, food, and petrol prices. This is what they mean by “safety”.
Going through 2023, the reality on every level of our lives becomes more and more unbearable leading to an incessant impoverishment. Amidst a decade of back-to-back crises (financial, health, political, energy, climate), states of ’emergency’ are now a permanent “new” normal: war on terror, economic instability, health alert, interstate conflicts, increasing militarization, energy crises, food shortages, management of “undesired populations” etc.
In the new normal imposed on us by states and bosses, we are asked to pay the costs of these crises so that the economy can be “restarted” and “growth” may return. We are called to save banks and energy giants from bankruptcy, to support production and markets, to embrace the sales of weapons of mass destruction in the name of economic and geopolitical stability. We are called to support the survival of a system that exploits and oppresses us both in times of growth and times of crisis.
To maintain social peace, the Greek and the Swedish states perform charity policies (e.g., fuel pass, electricity subsidies). Even with the bait of “social welfare”, the historical role of the state is to exploit, to oppress, and to suppress any potential threat to it. That is why we stand against the logic of delegation through elections and against right-wing and left-wing administrators. No reform of the existing can act as a liberating force for the underprivileged.
Antimilitarism means…
There is nothing that unites the exploiters and oppressors, whatever their ethnicity, with the exploited and the oppressed. On the opposite, everything separates us, our class position, the ability and ways of survival, the fact that for us the prospect of destroying the existing world and building another way of living is the only positive and hopeful political project. We do not forget that “war is the extension of politics by other means”. Armed conflict is the consequence of various other conflicts that have already occurred (economic, political, nationalist propaganda). That is why there is no side in any interstate war to defend and we do not recognize any state calling itself victim that we must support.
That is why we fight in times of “peace” and war, against every state and every form of oppression and exploitation, without any submission to national unity and delegation to leftist or right-wing “saviors”. We deny serving in their armies, we fight against the military and the war industry. We are sabotaging war preparations and national wars. We refuse to kill each other for the interests of capital and the glory of any nation state. We show our solidarity with all conscientious objectors. We continue the social and class struggles, against militarism, the destruction of nature, patriarchy, until total liberation.
SödrⒶ Klubben & Acte