Affishkampanj mot polisstaten

Originally posted 2020-04-25:

POLIS ÖVERALLT…

Operation Rimfrost, REVA, Gränskontroller… Massarresteringar, Massvisitationer, Etnisk profilering, Fastighetsräder, Utvisningar, Jakt på papperslösa…

Det börjar med renoveringar och gentrifiering. Fortsätter med polisrazzior, kriminalisering av människor, och övervakning av minsta lilla vrå i staden. Kriget mot fattiga, migranter, och de som inte klarar överleva den nyliberala dystopin är här. Operation Rimfrost är bara ytterligare ett av den totalitära polisstatens ansikten, som är här för att bevara den kapitalistiska ordningen och sociala kontrollen. Konstruktioner som “kriminella” och “farliga områden” skapar ett behov av än mer social kontroll, anti-migrationsåtgärder och ökad övervakning.

Den svenska staten attackerar, återigen, de som utmanar “den allmänna ordningen” och den kapitalistiska normen: migranter, fattiga, brukare, klassamhällets marginaliserade, och alla andra som försöker överleva på varje tänkbart sätt.

Men vem är det som definierar kriminalitet? Är det inte kriminellt att inkomstklyftorna och det gradvisa upprättandet av klassamhället i Sverige ökat snabbare än i något annat OECD-land? Är det inte kriminellt att andelen av befolkningen som riskerar försättas i fattigdom ökar som en av de snabbaste i EU sedan finanskrisen 2008? Risken att falla i fattigdom beror på var du föds. 2016 riskerade 13% av den svenskfödda befolkningen att hamna i fattigdom, för utlandsfödda var samma siffra en tredjedel. Den alltmer synbart orättvisa fördelningen av rikedom i Sverige speglar sig även i segregation i skolor och bostadsområden.

…FRIHET, INGENSTANS!

Solidaritet med de osynliga, de marginaliserade och de som är förtryckta av systemet..
Den största kriminella organisationen är staten!

SödrⒶ Klubben
sodraklubben@riseup.net

Comments Off on Affishkampanj mot polisstaten

Originally posted 2019-04-29

~ Scroll down for English ~

“The time will come when our silence will be more powerful than the voices you strangle today.” August Spies

Den politiska kontexten som vi i år firar 1a maj ligger långt ifrån vad den exploaterade internationella och lokala arbetarklasssen vann efter strejken den 1 Maj 1886 i Chicago, USA. Det var den strejken som förvandlade 1a maj till det vi fortfarande idag ser som en dag som symboliserar arbetarnas kamp. I dagens Sverige är dock vår rätt att strejka under starkt hot, detta samtidigt som pensionsåldern precis har höjts till 67, en påminnelse om att vi inte arbetar för att leva utan istället lever för att arbeta. Dagens jungelliknande arbetsmarknaden, där prekariatets arbetare lever under konstant hot om uppsägning, där kollektivavtalen är utdöda eller utrotningshotade arter, bidrag för sjuka och funktionshindrande försvinner och där “papperslösa” tvingas jobba svart.

Sedan 1938 har den svenska arbetarrörelsen varit dominerad av socialdemokratisk politik, den blev tämjd av socialdemokratiska löften om klassupphöjelse och bekräftar numera alla våta drömmar om konsumption genom huslån, billig turism och digitala applikationer. Då detta har pågått under många år har det lett till en mångfragmenterad arbetarrörelse som glorifierar individualism. Hamnarbetarnas strejk för några månader sedan påminnde oss om att det alltid är genom kollektivt klassmedvetande och kamp vi kan förbättra våra livsvillkor. Exakt detta är vår utmaning i dag: att få arbetarklassen att återfå sin medvetenhet kring våra gemensamma intressen. Våra intressen står i direkt motsättning till chefernas, den styrande klassens, statens och kapitalets. Den styrande klassen gör desperata försök till nationell konsensus och ansvarsfullhet. Nationell är medvetenheten hos mördare. Vi har ingenting gemensamt med chefer eller de auktoritära, varken på lokal eller internationell nivå och vi måste göra detta klart för oss. Denna förädiska roll av byråkratisk unionism (så som LO) som limiterar vår rätt till att strejka visar bara på att vi inte har något annat allternativ. Kapitalismen kan inte reformeras. Den kan inte röstas bort. Kapitalismen måste krossas.

1a maj utgör ett unikt moment i historien av sociala kamper och klasskamp. Arbetarnas och anarkisternas kamper i Chicago 1886 lämnar ett stort arv och ansvar efter sig till den internationella rörelsen. Staten och kapitalets värld har gått i konkurs. De kan inte bemöta våra verkliga sociala behov och de kan inte lova något annat än orättvisa, fattigdom, repression och ojämlikhet. 133 år efter arbetarnas revolt i Chicago är det nödvändigare än någonsin att föra samman våra krav och drömmar med ett bredare politiskt projekt för att omstörta makten, och arbeta mot en frihetlig transformation av samhället. På ruinerna av parlamentarismen, blockpolitiken, reformismen och de humanitära illusionerna måste vi bygga ett frihetligt samhälle baserat på värdighet, rättvisa, respekt för miljön, frihet och solidaritet.

Om inte nu – när?

Om inte vi – vem?

Saltsjöbadsavtalet är dött – Klasskrig nu!

——————————–English translation—————————-

“The time will come when our silence will be more powerful than the voices you strangle today.” August Spies moments before he was hanged.

The political context in which we celebrate Mayday this year finds the international and the local class of the exploited long away from what workers won after the strike of May 1st 1886 in Chicago, US. It was this strike that turned Mayday into a day that signifies labour struggles until this very moment. However, in Sweden today, even the right to strike is under threat whereas the age to pension extends to 67, reminding us that we live to work and not the opposite. The modern labour market resembles a jungle where precarious workers live under the constant threat of dismissal, collective agreements constitute rare species, benefits for sick and disabled are removed, and black work is imposed on people without papers.

From 1938, the Swedish labour movement was penetrated by the social-democratic unionism, it was tamed by social-democrats promises for class elevation, and nowadays confirms all wet-dreams of consumption through house loans, cheap tourism and digital applications. For many years, this has led to a multi-fragmented labour movement that glorified individiualism. The strike of the dockworkers some months ago, reminded us that it is only through collective class-consciousness and struggles we can improve our living conditions. This is exactly our challenge today: the working class to regain its consciousness about our collective interests. Our interests are opposed to those of the bosses, the rulings class, the state and capital. The ruling class makes desperate calls for national consensus and responsibility. National is the consciousness of murderers. We have nothing in common with bosses and authoritarians, local or international, and we need to make this clear. The betraying role of bureaucratic unionism (such as that of LO) in limiting our right to strike is indicative of the fact that there is no alternative. Capitalism cannot be reformed. It cannot be voted away. Capitalism must be smashed.

Mayday constitutes a unique moment in the history of social and class struggle. The struggles of workers and anarchists in Chicago back in 1886 leave the international movement with a great heritage and responsibility. The world of state and capital is bankrupted. They cannot address our real social needs and they cannot promise anything else than injustice, poverty, repression, and inequality. 133 years after the workers’ revolt in Chicago, the need to link our demands and dreams with a wider political project for subverting the world of power towards a libertarian transformation of society, is timelier than ever. On the ruins of parliamentarism, block-politics, reformism and humanitarian illusions, we need to build an emancipated society based on dignity, justice, respect for the environment, freedom, and solidarity.

If not now – when?

If not we – who?

The Saltsjöbaden Agreement is dead – Now it is class war!

SödrⒶ Klubben

Comments Off on

När vi säger utomparlamentarism menar vi utomparlamentarism

Originally posted 2018-09-10

Som varje valår har diverse partier ökat sin närvaro på gator och torg ju närmre valdagen vi kommer, utöver partierna i riksdagen vädrar även fascistiska partier möjlighet till politisk makt. I denna cirkus av politiker blir vi i den utomparlamentariska vänstern kontaktade för att i samarbete med “vänster”partier arrangera protester mot diverse fascister. Många gånger motiveras samarbetet med att allt engagemang i frågan bör uppmuntras, och att det vore ett strategisk misstag av oss att vara kompromisslösa i vår ideologi. Men vad innebär det egentligen när vi samarbetar med partier eller deras ungdomsförbund? Vi ställer oss frågan om detta verkligen är något som gagnar vår rörelse, eller tvärtom?

De flesta politiska grupper och sociala rörelser vi i SödrⒶ Klubben samarbetar med och ser oss som en del av kallar sig för, eller ser sig själva som en del av, den utomparlamentariska vänstern. Så vad betyder egentligen utomparlamentarism? Ordets egna innebörd är alltså utanför parlamentarismen. Parlamentarismen är det statsskick som innebär att en regering väljs att styra landet genom representation. I Sverige innebär detta att partier vart fjärde år röstas fram i en folkomröstning för att styra landet. Detta är alltså något den utomparlamentariska vänstern motsätter sig, eller i alla fall borde motsätta sig, i och med vad våra politiska visioner har för slutmål. Vi tror inte att kritiken mot parlamentarismen är något vi behöver gå in närmre på, preaching for the choir osv… Hur kommer det sig då att grupper som ser sig som en del av den utomparlamentariska vänstern ändå väljer att samarbeta med partier? Hur kan det ens vara möjligt att inte aktivt stödja sin samarbetspartner? Detta är för oss något helt oförståeligt.

Men om vi, trots att vi är väl medvetna om parlamentarismens förrädiska effekt på våra liv, ändå väljer att samarbeta med partier så får vi ju också ställa oss frågan – hur långt ska vi sträcka oss i vårt samarbete? Hur långt är egentligen steget från ungdomsförbund till partier? Hur långt är steget från Vänsterpartiet till att samarbeta med Socialdemokraterna? Något som vissa grupper inom rörelsen redan gjort. Skulle vi samarbeta med en moderat för att den är antirasist? Skulle vi som rörelse kunna ta del av en demonstration anordnad av bland annat borgerliga partier bara för att den är mot en rasistisk organisation? Förlorar vi då inte vår ideologi? Blir vi inte till slut bara ännu en organisation eller “rörelse” utan ideologisk grund?

Vi ställer oss också frågande till hur det kan vara strategisk smartare för oss att ingå samarbete med partier än att själva organisera våra egna grejer? Kommer inte vi, genom samarbetet, att också bli ihopkopplade med parlamentarismen och samarbetspartnerns politik i övrig frågor? Hur kan vi, i samarbete med V, frånskiljas deras ställning om inre gränskontroller och ökad militarisering? Hur kan det vara smartare att sammankopplas med dessa ruttna idéer istället för att sätta vår egen agenda? Hur kan vi kalla oss utomparlamentariska samtidigt som vi samarbetar med parlamentariker? Deras inbjudningar till samarbeten är inget annat än ett opportunistiskt parasiterande på vår aktivism och ett ökat väljarstöd. Varför skulle vi vilja ge dem den kredabiliteten? Vårt samarbete blir i längden ett stödjande av deras parlamentariska åtaganden.

Om vi hela tiden anpassar oss till en rörelse och ideologi som är totalt väsenskild från den vi är en del av, kommer det att påverka vår praxis negativt. I samarbetet med partier måste vi hela tiden lägga band på oss. Vi får inte säga det ena, vi får inte göra det andra – för det går inte i enlighet med partiernas linjer. Till exempel har Vänsterpartiet gjort klart för sina medlemmar att de INTE ska säga att de är kommunister – ens om de är det. Hur kan vi då samarbeta med dem som anarkister, frihetliga socialister, autonoma marxister och samtidigt få föra fram vår linje? Om vi ändå samarbetar med dem, menar vi då att vi ska ge med oss och låta bli att göra uttryck för vår agenda? I så fall gör vi bara partierna en enorm tjänst och oss själva en enorm otjänst. De har en rörelse som är baserad på att vara aktiv en gång vart fjärde år, den utomparlamentariska rörelsen arbetar politiskt 365 dagar om året varje år och är ständigt aktiv. Om vi förlitar oss på deras handlingskraft (som senast mot AFS i Malmö den 2/9 2018) för att genomföra till exempel en motdemonstration kommer det bara leda till att vi själva glömmer hur vi kunde organisera demonstrationer som den mot Svenskarnas Parti i Limhamn, eller demonstrationen efter attacken på Möllan 8e mars 2014, för att inte tala om att de två stora nazistmarcherna vi har haft i Sverige – Salem och 30 Nov – inte ens längre existerar. Samtidigt kan det leda till att vi försummar vår militans och att vi fortsätter ännu längre in på det spåret vi redan är på väg och anordnar fester och jippon istället för politiska manifestationer och demonstrationer. Å andra sidan har svarta blocket redan bytts ut mot glitter och glamour, så frågan kanske snarare är – kan vi komma tillbaka från detta?

Att samarbeta med partier som utomparlamentarisk rörelse är bara slöseri med tid, och att tro att det är på lika villkor är att vara naiv. Bland annat kan vi ju se hur ojämn spelplanen är med tanke på statens Nationella samordnare mot våldsbejakande extremism, där socialdemokraten Mona Sahlin var huvudpersonen till en början. Att samarbeta med ett parti som tillsätter en sån post och beskriver oss som ett hot är rent av befängt. Det enda ett parti bryr sig om är att vinna röster till nästa val och om de vill samarbeta med oss som rörelse, vi som egentligen (bör) står i rak motsatt position till dem, kan det endast röra sig om att de vill göra just det – vinna röster. I allra högsta grad partier som V och S som håller på att bli av med all sin kredibilitet som arbetarpartier har inget att förlora men allt att vinna på att samarbeta med oss. De bryr sig egentligen inte alls om vår rörelse, förmodligen inte ens särskilt mycket om sakfrågan (förutom enstaka individer).För övrigt bör vi inte glömma bort att V fördömde RF som organisation och kastade ut medlemmar som visade stöd för dem. De ser inte antifascismen som en fråga där vi ska samarbeta med folk som har andra metoder – så varför skulle vi?

Vi vägrar vara den militanta grenen av de parlamentariska aktörernas politiska projekt. Vi anser att den enda riktiga antifascismen också är antistatlig. När vi säger att vi är utomparlamentariska så menar vi utomparlamentariska. Vi har inget intresse eller något att vinna på att samarbeta med dem som vill härska över oss, vare sig de är socialdemokratiska vänsterpartister eller blåa sossar.

Glöm aldrig att alla positiva och progressiva idéer som idag är förutsatta inom den parlamentariska politiken kommer ur rörelser som var liknande vår. De kommer från anarkister, kommunister, feminister och antirasister som vägrat att acceptera hur samhället sett ut och fungerat. Suffragetterna kravallade, brände och till och med sprängde saker för att göra sin röst hörd. Den fackliga och arbetsrättsliga kampen är kantad av kravaller och olika typer av dåd, bland annat Amalthea som vi alla så väl känner till. Den underjordiska motståndsrörelsen mot nazismen under 30- och 40-talet spelade en stor roll i Hitlers fall. Pride-tågen började med Stonewall-kravallerna. Reformerna som dessa kamper resulterat i är idag politisk basföda och endast bastardiseringar av våra idéer, våra ideologiska ståndpunkter och våra visioner. Vi har fortfarande makten att förändra – men vi måste vara villiga att ta den och inte foga oss efter partiernas vilja.

För en utomparlamentarisk och självorganiserad rörelse i konflikt med stat, kapital, fascism och parlamentarism!

SödrⒶ Klubben

Comments Off on När vi säger utomparlamentarism menar vi utomparlamentarism

SödrⒶ Klubbens antivalkampanj – affischer och klistermärke (sprid)

Originally posted 2018-07-14:

Om du tror att din röst spelar någon roll, varför låter idag:

Socialdemokraterna som Sverigedemokraterna,

Moderaterna som Kristdemokraterna,

Miljöpartiet som Centern,

Vänsterpartiet som Socialdemokraterna,

Liberalerna som Moderaterna,

Nazister som Sverigedemokraterna,

Kristdemokraterna som Moderaterna,

Centern som Liberalerna?

GÅ INTE OCH RÖSTA!

Vi är konsekventa med våra politiska ståndpunkter:

Kamp mot stat, kapital och parlamentarism – SödrⒶ Klubben

Comments Off on SödrⒶ Klubbens antivalkampanj – affischer och klistermärke (sprid)

From Malmö to Nantes and beyond, let’s ZAD the Earth!

Originally posted 2018-04-18:

From Malmö to Nantes and beyond, let’s ZAD the Earth!

For almost 50 years protests against a major capitalist infrastructure project (i.e. airport construction) has been raging in the heart of France. In 2009 the protesters decided to occupy the land and created a so called “ZAD” (Zone to defend). The occupied area consists of a variety of biotops such as wetlands, fields and forests contributing to a high biodiversity with protected species of both newts and bats. For years local farmers, anarchists, activists and others (with diverse ideological backgrounds) have achieved to defend the area from exploitation by using a diversity of methods and tactics such as mass and militant direct actions. This diversity has been the core of the successful struggle for the ZAD.

The repression from the police has been immediate and violent clashes with the protesters broke out. In early 2018 the French government announced that it would no longer pursue the construction of the new airport, and the victory for the ZAD reached the world. However, this time the riot police attacks the area in order to evacuate the squats and the farms, and restore “normality”. SödrⒶ Klubben stands in solidarity with the people in la ZAD of Notre Dame Des Landes who during the last weeks are fighting against the french neoliberal demand to return to the existing order. The victory of not constructing the airport is not the end of their struggle but just the beginning. Now is the time to maintain and expand self-organised autonomous zones!

SödrⒶ Klubben

Comments Off on From Malmö to Nantes and beyond, let’s ZAD the Earth!

Solidarity with Libertatia squat in Thessaloniki from Malmö

Originally posted 2018-01-26:

Solidarity with the Libertatia squat that was burned down by nazis in Thessaloniki Greece during a nationalist rally from the anarchist group SödrⒶ Klubben in Malmö, Sweden.

Against all kinds of nationalism!

No borders, no nations!

Antifa means attack!

SödrⒶ Klubben

sodraklubben@riseup.net

SödrⒶ Klubben

Comments Off on Solidarity with Libertatia squat in Thessaloniki from Malmö

G20 – From Malmö to Thessaloniki: solidarity is our weapon

 

 

 

Originally posted 2017-12-17:

SödrⒶ Klubben (SK) is an anarchist collective with members of different ideological backgrounds based in Malmö, Sweden. Prior to the G20 protests in Hamburg a Nordic revolutionary network took form, which SK is part of. The network, called Autonomous Nordic Revolutionary Alliance (ARNA), consists of anti-capitalist, feminist and antifascist groups from the Nordic countries. ARNA was formed in anticipation of the G20-meeting in Hamburg, however the ambition moved far beyond this: ARNA hopes to create a lasting network for joint action, logistics and political discussion. Our internationalist ambition means that we move beyond borders in our activism to create a joint resistance against state, patriarchy and capitalism.

On 6-8 July 2017, members of SK, together with hundreds of people from all across the Nordic countries, drove in a caravan of “ARNA busses” but also individual cars to Hamburg to protest against the G20. Under the motto “Hamburg G20: welcome to Hell”, the city of Hamburg experienced an unprecedented wave of protests against the world’s powerful for four days. A heterogeneous and formless mass of activists turned into a synchronized choreography of resistance against capitalism, state, and authority. Activists effectively confronted the police state that the German government attempted to impose in the city. We experienced how one of the world’s most well-oiled suppressive apparatus was totally disorganized by direct action and decentralized attacks in Hamburg.

However and despite the important counter-attack against repression, 265 comrades were detained of which 144 of them were arrested. On December 5, German cops raided more than 20 buildings, among them two social centers, in several German states by order of the special investigation unit “Black Bloc”, which is investigating the clashes during the G20 summit in Hamburg. Also, early after the G20 protests the German state practiced its repressive and revengeful tactics by opening 200 new files and prosecuting comrades involved with the counter-information site Linksunten, which was also shut down. Even in Sweden, the state imprisoned one of our comrades after the events in Hamburg and harassed several of us before the antifa demonstration in Gothenburg in September 2017. Agents of the Swedish security service SÄPO intruded in the lives and integrity of many of our comrades by exposing them to ridiculous questions about the upcoming antifa demo, spreading uncertainty and fear, hoping to repress our resistance against the nazis. They called/visited and harassed people that have been active in autonomous/anarchist groups, activists who have participated in social movements and social struggles, such as the events of Hamburg. Despite the different repressive tactics held by different states, we stand together united and grow stronger. Collective anti-hierachical activities de-activate fear and isolation.

Our imprisoned comrades are in need of political, ethical and economic support now more than ever. In November, our group organized a solidarity party with the G20 prisoners in Malmö. In the same manner, we salute and fully support the solidarity event organized by our comrades from the squat Terra Incognita in Thessaloniki and the Apatris newspaper in Athens. We are sending our warmest greetings to the event “The battle of Hamburg, the chronicle of two worlds in conflict”. In our world, global solidarity and incessant resistance go beyond national borders and stand against obliviousness. The more interconnected, the more powerful we get. Although we cannot attend the event in person, we are there in spirit.

Freedom to all G20 prisoners and strength to all who have been under state surveillance the last months!

Solidarity with Linksunten and all social centers and squats that have been raided by the German state

None is free until we are all free!

SödrⒶ Klubben

sodraklubben@riseup.net

SödrⒶ Klubben

Länk: https://athens.indymedia.org/post/1581545/

Comments Off on G20 – From Malmö to Thessaloniki: solidarity is our weapon

IPCC rapporten eller grön business as usual – SödrⒶ Klubben besöker E-On

Originally posted 2017-10-26:

~ Scroll down for English ~

IPCC rapporten eller grön business as usual..

“We live in a time when it is not only animal species that are disappearing; so too are the words, expressions, and gestures of human solidarity. A cloak of silence has been forcibly imposed on emancipatory struggle: the struggles of women, or of the unemployed, the ‘marginalized’, and immigrants – the new proletarians.” – Félix Guattari

Mellan den 23e och 27e oktober 2017 är Malmö värd för FNs klimatpanel IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change), en mellanstatlig och “forsknings” baserad organisation, vilkens uttalade syfte är att ge en vetenskaplig bild av kunskapsläget om klimatförändringar, och samtidigt utgöra gränssnittet mellan vetenskap och politik. IPCC är som G20, fast om klimat. De utgör ytterligare en koncentrerad grupp av politiskt mäktiga och forskningsauktoritativ elit som producerar “legitim kunskap” för vår gemensamma framtid. Detta trots att de påstår sig genomsyras av ett underifrånperspektiv. IPCC är ytterligare en organisation där kapitalistiska motsättningar och nationalistiska agendor kidnappar diskussionen om klimatförändringar. Staters representanter försöker möta sitt eget ansvar gentemot sina respektive regeringar genom att upprätthålla sina länders intressen (för såväl staten som det privata).IPCCs rapporter förstärker den dominerande idén om att “förnybar” energi kan rädda oss och att det inte finns något behov av att ifrågasätta åtagandet för en dräglig levnadsstandard och jakt på oändlig ekonomisk tillväxt. Med andra ord, rapporterna och dess anhängare föreslår inga radikala förändringar av hur kapitalismen behandlar miljön, men föreslår att gå mot ett renare energisystem och en “grön” levnadsstandard.

Klimatförändringar och miljöförstörelse hindras inte av greenwashingreformer, såsom IPCCs rapporter föreslår. Så länge vi lever i ett samhälle där våra liv domineras av lönearbete kan inte klimatförändringar tacklas med individualistiska livsstilsförändringar eller förnybara energikällor. Politiska partier och borgerlig media manipulerar lokalbefolkningar och prekariatet att den enda lösningen på fattigdom är en total kapitulation inför internationella investerare (vilka de än må vara). Från hotet om gruvor i Jokkmokks vildmark, till föroreningar i grundvattnet från Sydafrikas kolgruvor och från Standing Rocks (Nord Amerika) miljörasism till statens miljörepressioner i Skouries (Grekland), kapitalismens budskap är väldigt tydlig: din chans för arbete och ekonomisk tillväxt innebär att du måste överge alla tankar om att skydda infödda populationer och naturen.

På samma sätt framställs sociala protester mot miljöförstöring som ”terrorism” av ”oansvariga våldsverkare” som ”skrämmer investerare”, ”destabiliserar den ekonomiska tillväxten” och ”sänker arbetstillfällen”. I verkligheten är det internationella kapitalet och den dystopiska ekonomiska tillväxten som förtrycker vårt liv. Miljöförstöring och ytterligare förtrycket av prekariatet är inte ett resultat av ouppfylld ekonomisk tillväxt eller avsaknaden av förnybara energikällor. Förnybara energikällor existerar redan men stödjer samma typ av ekonomisk modell som föder miljöförstöring genom att mata det centrala energinätet och inte en decentraliserad självorganiserad ekonomisk struktur baserad på respekt för natur och låg energiproduktion. Tanken om förnybara energikällor, som IPCC främjar, har redan tagits över av stat och kapital för att göra vinster genom the smart grid, smarthus, grön ekonomi, gröna produkter och så vidare, utan någon väsentlig positiv inverkan på klimatförändringen.

Klimatförändringar är resultatet av statligt kapitalutnyttjande av människor och natur. Detta är föroreningskulturen och det brutala verkställandet av logiken “ekonomisk tillväxt” som IPCC också stöder. Vi vill inte leva som löneslavar i miljöförstörda landskap. Vi vill leva, inte bara överleva. Vi önskar inte hållbara städer, men meningsfulla liv. Det här är vår kamp för land och frihet. Igår kväll besökte vi E-Ons lokaler, en av de främsta förorenarna i Sverige, i Malmö för att symboliskt visa att kulturen för förorening, utnyttjande och underkastelse inte kan reformeras, den kan bara krossas!

SödrⒶ Klubben

sodraklubben@riseup.net

The IPCC report or green business as usual

“We live in a time when it is not only animal species that are disappearing; so too are the words, expressions, and gestures of human solidarity. A cloak of silence has been forcibly imposed on emancipatory struggle: the struggles of women, or of the unemployed, the ‘marginalized’, and immigrants – the new proletarians.” – Félix Guattari

On October 23–27, the city of Malmö hosts the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC), a “scientific and intergovernmental body under the auspices of the United Nations”, which is supposedly dedicated to provide assessment of climate change, forming the interface between science, policy and global politics. The IPCC is like the G20 for climate change. Namely, it is a confined group of politically powerful and scientific authoritative elite that produces “legitimate” knowledge for our common future, despite a self-proclaimed definition of a bottom-up process. The IPCC is another site where capitalist antagonisms and nationalist agendas are taking over the discussion for climate change. Government representatives are seeking to meet their own responsibilities toward their respective governments by upholding their countries’ interests (both state and private). The IPCC report in general reinforces the dominant idea that renewable energy can save us and there is no need to question the commitment to affluent living standards and the pursuit of limitless economic growth. In other words, the report and its supporters do not suggest any radical change in the way capitalism treats the environment, but proposes to move towards cleaner energy systems and “greener” living standards.

Climate change and environmental degradation are not matters to be solved with greenwashing reforms, as the IPCC report suggest. As long as we live in a normality that presupposes an everyday degradation of life through the blackmail of wage work, climate change cannot be merely confronted with individualistic lifestyle changes and renewable energy sources. Political parties and mainstream media, the other side of capitalist enterprises, throughout the planet systematically terrorize and manipulate local populations and precarious classes that the only solution to poverty is a total capitulation to the wishes of the international investors (whoever that are). From the mining threats to Jokkmokk’s (Sweden) wilderness to the contamination of groundwater by South Africa’s coal mines and from Standing Rock’s (North America) environmental racism to Skouries (Greece) environmental state repression, the capitalist message is clear: your chance to labour and economic prosperity imply surrendering any ideas of protecting indigenous populations and nature.

In the same manner, social resistance to environmental degradation is often portrayed by hegemonic narratives and bourgeois media as “terrorism”, “mere violence”, “irresponsible stance” that will “scare investors”, “destabilize economic growth”, and “decrease employment”. In reality, the international capital and the dystopia of economic growth are the major oppressors of our lives. The destruction of nature and further deprivation of precarious classes are not the result of unfulfilled economic growth and/or the lack of renewable energy sources. Renewable energy sources actually already exist and support the same kind of economic model of environmental degradation by feeding the central energy greed/grid and not a decentralized self-organized economic structure based on respect for nature and low-scale production of energy. The idea of renewable energy sources, which the IPCC promotes, has been already recuperated by state and capital for making profits through the smart grid, the smart house, green economy, green products and so on, without any significant positive impact on climate change.

Climate change is the result of state-capital exploitation of people/nature. This is the culture of pollution and brutal enforcement of the “economic growth” logic that the IPCC also endorses. We do not want to live as wage slaves in environmentally degraded landscapes. Today, we visited the E-On, one of the main polluters in Sweden, premises in Malmö to symbolically show that the culture of pollution, exploitation and subjugation cannot be reformed, it can only be smashed! We want to live, not to merely survive. We do not wish sustainable cities, but meaningful lives. This is our struggle for land and freedom..

 

Comments Off on IPCC rapporten eller grön business as usual – SödrⒶ Klubben besöker E-On

SödrⒶ Klubbens affischkampanj Om Våld

Originally posted 2017-10-24:

På tal om våld…

Våld är tvångsutvisa människor till ett farligt land

Våld är gränskontrollerna

Våld är att jobba tills man blir 67, med en usel lön och ännu sämre pension

Våld är lägre skatt för företag

Våld är den flexibla arbetsmarknaden

Våld är att ta antidepressiva för att hantera orimliga arbetsvillkor

Våld är arbetslöshet, arbetsförmedlingen

Våld är när man skär ner på förlossningsvården

Våld är hemlöshet

Våld är att inte bli trodd efter en våldtäkt

Våld är att tvingas in i tvåkönsträsket

Våld är att bli trakasserad på jobbet och ändå vara tvungen att le

… staten, borgerliga media och politikerna pratar om våld bara när vi börjar slå tillbaka!

*SödrⒶ Klubben

sodraklubben@riseup.net

*SödrⒶ Klubben startades hösten 2015. Vi är ett anarkistiskt kollektiv med olika ideologiska bakgrunder och står för en politisk mångfald. Vi har fått nog av passivitet och symbolisk aktivism och tror på en upptrappning av uppror och klasskamp.

I en tid där staten och kapitalisterna för ett ekonomiskt och socialt krig mot samhället tar vi tillbaka vår stad genom att göra motstånd, genom självorganisering och genom att skapa utrymmen där det är vi som bestämmer. När fascismen används för att desarmera motståndet och hitta syndabockar är vårt vapen solitaritet med den autonoma rörelsen, med flyktingar och papperslösa och andra som inte passar in i fascisternas världsbild. Med direkt aktion anfaller vi den apparat som försöker öka sin kontroll över våra liv. Genom att agera lokalt i antiauktoritära och antisexistiska strukturer är vårt mål att själva ta makten över våra liv och vår framtid.

SödrⒶ Klubben är en promenad på Malmös gator där hundratals motsättningar uppstår mot en grå bakgrund, där våra begär och tvivel färgar vardagen med motstånd

 

Comments Off on SödrⒶ Klubbens affischkampanj Om Våld

Solidarity popklubb with the G20 prisoners

Originally posted 2017-10-18:

 

On July 6-8, 2017, thousands of people protested in Hamburg against the international summit of the 19 most powerful states and the EU (the so-called G20). This, otherwise “informal”, summit essentially defines the most important socioeconomic decisions and alliances on the planet. Under the motto “Hamburg G20: welcome to Hell”, for four days the city of Hamburg experienced an unprecedented wave of protests against the world’s powerful. A heterogeneous and formless mass of activists that turned into a synchronized choreography of resistance against capitalism, state, and authority. Activists effectively confronted the police state that the German government attempted to impose in the city. We saw in front of our eyes, how one of the world’s most well-oiled suppressive apparatus was totally disorganized by direct action and decentralized attacks in the broader area of St. Pauli. The events of Hamburg create optimism about the activist future and a world without oppression.

However and despite the important counter-attack against repression, 265 comrades were detained (144 of them were arrested). Almost three months after the July events, 27 activists remain imprisoned, while some of them are waiting or have had their trials and some others are already doing sentences. At the same time, the German state practices its repressive and revengeful tactics by opening 200 new files and prosecuting comrades involved with the counter-information site Linksunten, which was also shut down. So much for freedom of speech these liberals!

Our imprisoned comrades are in need of political, ethical and economic support now more than ever. The anarchist group SödrⒶ Klubben, in cooperation with Popklubben, organizes a solidarity party to raise funds for the G20 prisoners on November 3, 20.00 at Plan b, Norra Grängesbergsgatan 19, in Malmö.

We will not leave any hostages at the hands of the state

Freedom to all G20 prisoners

Solidarity with Linksunten

None is free until we are all free!

SödrⒶ Klubben

sodraklubben@riseup.net

Södra Klubben

Comments Off on Solidarity popklubb with the G20 prisoners