Originally posted 2017-10-26:
~ Scroll down for English ~
IPCC rapporten eller grön business as usual..
“We live in a time when it is not only animal species that are disappearing; so too are the words, expressions, and gestures of human solidarity. A cloak of silence has been forcibly imposed on emancipatory struggle: the struggles of women, or of the unemployed, the ‘marginalized’, and immigrants – the new proletarians.” – Félix Guattari
Mellan den 23e och 27e oktober 2017 är Malmö värd för FNs klimatpanel IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change), en mellanstatlig och “forsknings” baserad organisation, vilkens uttalade syfte är att ge en vetenskaplig bild av kunskapsläget om klimatförändringar, och samtidigt utgöra gränssnittet mellan vetenskap och politik. IPCC är som G20, fast om klimat. De utgör ytterligare en koncentrerad grupp av politiskt mäktiga och forskningsauktoritativ elit som producerar “legitim kunskap” för vår gemensamma framtid. Detta trots att de påstår sig genomsyras av ett underifrånperspektiv. IPCC är ytterligare en organisation där kapitalistiska motsättningar och nationalistiska agendor kidnappar diskussionen om klimatförändringar. Staters representanter försöker möta sitt eget ansvar gentemot sina respektive regeringar genom att upprätthålla sina länders intressen (för såväl staten som det privata).IPCCs rapporter förstärker den dominerande idén om att “förnybar” energi kan rädda oss och att det inte finns något behov av att ifrågasätta åtagandet för en dräglig levnadsstandard och jakt på oändlig ekonomisk tillväxt. Med andra ord, rapporterna och dess anhängare föreslår inga radikala förändringar av hur kapitalismen behandlar miljön, men föreslår att gå mot ett renare energisystem och en “grön” levnadsstandard.
Klimatförändringar och miljöförstörelse hindras inte av greenwashingreformer, såsom IPCCs rapporter föreslår. Så länge vi lever i ett samhälle där våra liv domineras av lönearbete kan inte klimatförändringar tacklas med individualistiska livsstilsförändringar eller förnybara energikällor. Politiska partier och borgerlig media manipulerar lokalbefolkningar och prekariatet att den enda lösningen på fattigdom är en total kapitulation inför internationella investerare (vilka de än må vara). Från hotet om gruvor i Jokkmokks vildmark, till föroreningar i grundvattnet från Sydafrikas kolgruvor och från Standing Rocks (Nord Amerika) miljörasism till statens miljörepressioner i Skouries (Grekland), kapitalismens budskap är väldigt tydlig: din chans för arbete och ekonomisk tillväxt innebär att du måste överge alla tankar om att skydda infödda populationer och naturen.
På samma sätt framställs sociala protester mot miljöförstöring som ”terrorism” av ”oansvariga våldsverkare” som ”skrämmer investerare”, ”destabiliserar den ekonomiska tillväxten” och ”sänker arbetstillfällen”. I verkligheten är det internationella kapitalet och den dystopiska ekonomiska tillväxten som förtrycker vårt liv. Miljöförstöring och ytterligare förtrycket av prekariatet är inte ett resultat av ouppfylld ekonomisk tillväxt eller avsaknaden av förnybara energikällor. Förnybara energikällor existerar redan men stödjer samma typ av ekonomisk modell som föder miljöförstöring genom att mata det centrala energinätet och inte en decentraliserad självorganiserad ekonomisk struktur baserad på respekt för natur och låg energiproduktion. Tanken om förnybara energikällor, som IPCC främjar, har redan tagits över av stat och kapital för att göra vinster genom the smart grid, smarthus, grön ekonomi, gröna produkter och så vidare, utan någon väsentlig positiv inverkan på klimatförändringen.
Klimatförändringar är resultatet av statligt kapitalutnyttjande av människor och natur. Detta är föroreningskulturen och det brutala verkställandet av logiken “ekonomisk tillväxt” som IPCC också stöder. Vi vill inte leva som löneslavar i miljöförstörda landskap. Vi vill leva, inte bara överleva. Vi önskar inte hållbara städer, men meningsfulla liv. Det här är vår kamp för land och frihet. Igår kväll besökte vi E-Ons lokaler, en av de främsta förorenarna i Sverige, i Malmö för att symboliskt visa att kulturen för förorening, utnyttjande och underkastelse inte kan reformeras, den kan bara krossas!
SödrⒶ Klubben
sodraklubben@riseup.net
The IPCC report or green business as usual
“We live in a time when it is not only animal species that are disappearing; so too are the words, expressions, and gestures of human solidarity. A cloak of silence has been forcibly imposed on emancipatory struggle: the struggles of women, or of the unemployed, the ‘marginalized’, and immigrants – the new proletarians.” – Félix Guattari
On October 23–27, the city of Malmö hosts the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC), a “scientific and intergovernmental body under the auspices of the United Nations”, which is supposedly dedicated to provide assessment of climate change, forming the interface between science, policy and global politics. The IPCC is like the G20 for climate change. Namely, it is a confined group of politically powerful and scientific authoritative elite that produces “legitimate” knowledge for our common future, despite a self-proclaimed definition of a bottom-up process. The IPCC is another site where capitalist antagonisms and nationalist agendas are taking over the discussion for climate change. Government representatives are seeking to meet their own responsibilities toward their respective governments by upholding their countries’ interests (both state and private). The IPCC report in general reinforces the dominant idea that renewable energy can save us and there is no need to question the commitment to affluent living standards and the pursuit of limitless economic growth. In other words, the report and its supporters do not suggest any radical change in the way capitalism treats the environment, but proposes to move towards cleaner energy systems and “greener” living standards.
Climate change and environmental degradation are not matters to be solved with greenwashing reforms, as the IPCC report suggest. As long as we live in a normality that presupposes an everyday degradation of life through the blackmail of wage work, climate change cannot be merely confronted with individualistic lifestyle changes and renewable energy sources. Political parties and mainstream media, the other side of capitalist enterprises, throughout the planet systematically terrorize and manipulate local populations and precarious classes that the only solution to poverty is a total capitulation to the wishes of the international investors (whoever that are). From the mining threats to Jokkmokk’s (Sweden) wilderness to the contamination of groundwater by South Africa’s coal mines and from Standing Rock’s (North America) environmental racism to Skouries (Greece) environmental state repression, the capitalist message is clear: your chance to labour and economic prosperity imply surrendering any ideas of protecting indigenous populations and nature.
In the same manner, social resistance to environmental degradation is often portrayed by hegemonic narratives and bourgeois media as “terrorism”, “mere violence”, “irresponsible stance” that will “scare investors”, “destabilize economic growth”, and “decrease employment”. In reality, the international capital and the dystopia of economic growth are the major oppressors of our lives. The destruction of nature and further deprivation of precarious classes are not the result of unfulfilled economic growth and/or the lack of renewable energy sources. Renewable energy sources actually already exist and support the same kind of economic model of environmental degradation by feeding the central energy greed/grid and not a decentralized self-organized economic structure based on respect for nature and low-scale production of energy. The idea of renewable energy sources, which the IPCC promotes, has been already recuperated by state and capital for making profits through the smart grid, the smart house, green economy, green products and so on, without any significant positive impact on climate change.
Climate change is the result of state-capital exploitation of people/nature. This is the culture of pollution and brutal enforcement of the “economic growth” logic that the IPCC also endorses. We do not want to live as wage slaves in environmentally degraded landscapes. Today, we visited the E-On, one of the main polluters in Sweden, premises in Malmö to symbolically show that the culture of pollution, exploitation and subjugation cannot be reformed, it can only be smashed! We want to live, not to merely survive. We do not wish sustainable cities, but meaningful lives. This is our struggle for land and freedom..